Att älska utan attachment
To love without attachment
Min livs mission fick jag för några år sedan väldigt starkt när jag gjorde en meditationsresa till Akashic Record (själens bibliotek) hemma själv, liggandes på vardagsrumsmattan. I den meditationen fick jag känna på den mest skönaste kärlekskänslan jag någonsin upplevt och det "gudomliga ljuset". Det blev ett möte med Jesus. Jag fick facit (ett avtryck) på hur kärlek kan kännas... på riktigt. I samma meditation sas det att min religion är kärlek och det är Jesus som är min mentor. Och det är kärleken som är vägen till total inre frihet och till det som vi kallar för "upplysthet".
I 3 år har universum satt mig i prövning i 2 olika romantiska relationer som pågått under dessa år, där jag fortfarande än idag utsätts för träning i just villkorslös kärlek. Universum är inte barmhärtig i sin skola - Jag har tvingats spegla mig själv ofta och i långa perioder. Det har varit mycket sorg, rädsla och tårar som fallit genom att släppa på mina egna bojor som hållit mig fången i mitt eget fängelse.
Det som universum anser ligga i mina läroplan i detta liv är att jag ska bemästra för att sen lära ut;
"Loving without attachment, without becoming dependent, without being needy. Loving without anxiety is the mature way to love". Hur lätt som helst de dagar solen skiner och man har vind i seglen. Eller hur?
Sen finns det de mörka dagarna när solen skyms av molnen och istället för att ha vind i seglen så ger vindhelvetet motvind istället. Det är precis just då, i dessa stunder de största lärdomarna i livet finns tillgängliga. De stunder är guld värda. OM jag stannar upp då och lyssnar in, känner in, ger kärlek till min närvaro och blir vän med motvinden och börjar uppskatta den istället genom att njuta av den och genom acceptera det jag inte kan förändra där och då... Det är steg ett.
Nästa steg är speglingen. När det känns utmanande, svårt och oskönt, ransaka mina känslor; Varför känner jag som jag gör, vad är de bakomliggande orsaken som gör att jag upplever det jag gör och vad behöver jag just nu?
För säg mig, när utvecklas vi som mest på ett personligt plan och emotionellt (och även muskelärt)... är det när allt flyter på lätt eller när vi tvingas brottas med motstånd?
Vad är det då att älska villkorslöst? På nåt sätt gör detta stycke bättre på engelska: Loving without attachment means not trying to change the person, but appreciating them for exactly who they are, the good and the bad. It means letting the person be exactly who they are, actually listening to them, selflessly, without projecting our own emotion or story onto it.
Och det är precis så vi även behöver älska oss själva. Allt börjar med oss själva. Och tyvärr, ingen kan göra jobbet åt oss.
